Att bara inte veta varför det blev som det blev.

Det krävs att man upplever något för att förstå vad människor egentligen menar. Känslan som gör så ont så att man tillslut riktigt inte ens kan förklara den. Man ångrar samtidigt som man förstår varför man inte förstod någonting. För när känslan attackerar så blir man inte av med den. Den kan sitta kvar där i en period som kommer att kännas som världens längsta period. Och du kommer att fråga dig själv om allting verkligen är värt den här känslan. Är det en risk som alla någon gång i sitt liv kommer att ta?